Årets veterandag på Skå-Edeby blev välbesökt och det kom även gästande flygplan. Störst var DC-3:an ”Daisy” som kom från sin nya bas i Västerås. Efter landningen var publiken välkommen in i kabinen. Förhoppningsvis lyckades man också värva några nya medlemmar till föreningen Flygande veteraner.

Trots ett späckat dagsprogram togs sig Janne Andersson tid att flyga sin Sk 16 Texan kallad ”Snoopy” till veterandagen. Ett flygflygplan som sedan det byggdes 1941 mestadels har varit baserad på Skå-Edeby. Sedan några år tillbaka har det Västerås flygmuseum på Hässlö som hemmabas.  Här ställer Janne upp för start inför återflygningen, medan Patrik Sjöberg och Göran Aggestig passerar i en Extra 300 respektive Extra EA-300/L. Båda dessa aerobatic-flygplan är baserade på Skå-Edeby.

Även denna Beagle-Auster 6A, byggd 1964, har tidigare varit baserad på Skå-Edeby men är numera hemmahörande i Värmland och ägs av Johan Lund. Flygplanet är autentiskt målat från tiden hos det brittiska arméflyget.

Tiger Mothen som leder denna rote har också bott på Skå, men finns sedan förra året i Västergötland. Här flugen av Stefan Sonestedt, flankerad av Kenneth Öhrn i sin Stearman. Båda trogna besökare på Skå-Edebys veterandagar och som alltid brukar bjudna på några överflygningar.

Det fanns även några flygande gäster av modernt slag. Sjöfartsverkets nya räddningshelikopter Agusta-Westland AW-139 kunde ses på lite avstånd. Bilden togs när Jakob Holländer från Scandinavian airshows stilfullt anländer med nytillskottet ”Thor”.

Avrundar detta bildsvep med ett flygplan som kom när de flesta besökarna åkt hem. En Yak-52 (SE-KDD) som anlände från Karlstad med Kristin Mcallister på förarplatsen.

Idag finns det anledning att gratulera flygentusiasten Magnus Lundström, som efter en lång renovering har fått sin MFI-9B med registreringen SE-EFF i luften. Nypremiären efter 29 år på marken skedde igår, den 1 oktober.

Flygplanet är det nittonde exemplaret och är byggt 1964. Fyra år senare såldes det till Finland, men kom senare tillbaka till Sverige igen. På våren 1987 havererade tyvärr SE-EFF vid Sundbro flygfält norr om Uppsala, men nu är den alltså åter flygande igen.

Funderade över hur många flygande MFI-9B som finns och sände ett e-mail till bloggkollegan Lae. Svaret kom blixtsnabbt, cirka 25 stycken av 70 tillverkade. Och det finns flera som är under renovering. Trycker gärna ”Gilla” för det.

Idag är det 50 år sedan Saab 37 Viggen flög för första gången. Bilden av en fullt beväpnad AJS 37 med tänd efterbrännkammare på låg höjd över norra Vättern får symbolisera den kraft som jag tycker är kännetecknande för Viggen. Just detta flygplan finns dessutom bevarat och utställt i Flygvapenmuseum på Malmen.

Den första Viggen-flygningen gjordes med prototypen 37-1 och provflygaren Erik Dahlström som pilot. Starten skedde från Saabs eget flygfält i Linköping, flygningen varade under 43 minuter och avslutades med landning på Malmen, då hemmabas för Kungl Östgöta flygflottilj, F 3.

Denna för alla flygentusiaster välkända Viggen är fotograferad på Malmen, i samband med att Flygvapnet firade 90 år i augusti förra året. Swedish Air Force Historic Flight (SwAFHF) håller sedan fem år tillbaka flygplanet ”Gustav 52” flygande. Kalenderbitare föredrar att använda flygplanets militära registreringsnummer 37098.

Här ses samma flygplan under sin aktiva tid i Flygvapnet när det en sommardag 1996 landar på en så kallad kortbana belägen längs riksväg 44 någonstans i Västergötland.

Flygplanet 37098 levererades till Flygvapnet i mars 1977. Letade i mitt bildarkiv och fann faktiskt en bild av det som jag tog tre månader senare på F 15 i Söderhamn. Flygplanet kallades då ”Olle 31”.

Med denna lilla bildserie av två bevarade exemplar gratulerar jag Viggen på 50-årsdagen. Samtidigt tillönskas SwAFHF all framgång med sin verksamhet. De gör en viktig kulturgärning och bidrar till att en viktig del av svensk militärflyghistoria hålls levande.

Idag var det tårtkalas i en hangar på Skå-Edeby. För värdskapet svarade Björn Hellström och Mats Reher, som passade på att fira att deras Luscombe Silvaire fyller på dagen 70 år.

Ett trevligt initiativ som jag tycker kan få symbolisera startskottet för årets flygsäsong på det idylliska flygfältet.

Silvairen fick fira dagen i hangaren, så med dessa två arkivbilder av flygplanet i luften sällar jag mig till gratulanterna.

Under ett besök på det fina flygmuseet Palm Springs Air Museum i Kalifornien möttes jag av en överraskning. I en av hallarna stod en Texan som jag tyckte såg bekant ut. Hade aldrig sett den på riktigt förut, men på ett stort antal fotografier. När jag såg namnet T Nightingale målat nedanför huven blev jag säker på vilket flygplan det är. Det flögs under 1950-talet i det svenska Flygvapnet, då betecknad som Sk 16B.

Ägaren Tom Nightingale hade jag kontakt med i samband med att jag skrev boken ”Flygvapnets Sk 16”, som gavs ut för drygt tio år sedan. Personalen på museet berättade att flygplanet bara stod där tillfälligt. Ägaren hade kommit flygande i det några dagar tidigare för att hämta en Mustang, som skulle flygas till museet Planes of Fame på flygplatsen Chino.

Nu undrar förstås kalenderbitarna vad flygplanet hade för nummer i Sverige. Svaret är att det vet sannolikt ingen med säkerhet. Av de 106 Sk 16B som Flygvapnet hade i tjänst mellan 1951 – 57 finns det tre som det saknas dokumentation på om vilket tillverkningsnummer som ska kopplas till Flygvapnets registreringsnummer. Denna är en av de tre.

Ursprungligen levererades flygplanet under Andra världskriget till amerikanska US Navy som en SNJ-4. Efter kriget såldes det till en privat ägare och civilregistrerades i USA. Det svenska Flygvapnet köpte ett stort antal av typen under 1950 och just detta flygplan togs i tjänst 1953 eller -54. Det flögs antingen på F 11 i Nyköping med nummer 283 på fenan eller vid F 6 i Karlsborg med nummer 285, alternativt på F 18 i Tullinge som nummer 305.

Flygplanet kasserades formellt under 1957 och såldes till Argentina där det kom att tillhöra dess marinflyg. Senare såldes flygplanet vidare till Paraguays flygvapen, innan det civilregistrerades i USA för snart 24 år sedan. Såvitt jag vet är flygplanet normalt baserat på Chino. Inför mitt nästa besök där tänker jag försöka återuppta kontakten med den nuvarande ägaren, det vore kul att ge honom ett exemplar av min Sk 16-bok.

Idag var det officiell invigning av Västerås Flygmuseums senaste nytillskott. Det är en J 33 Venom som under många år funnits vid museet hos RFN i Vidsel, men som under vintern har transporterats till sin forna hemmabas på Hässlö.

Flygplanet är byggt 1953 och levererades till dåvarande Kungl Västmanlands flygflottilj, F 1, och kallades ”Röd Petter”. Det togs ur tjänst 1958 och överfördes till Svensk flygtjänst AB, civilregistrerades och baserades på RFN i Vidsel.
Formellt är det Flygvapenmuseum som äger flygplanet, som för övrigt har en J 33 Venom utställd på Malmen.

Nu är det snart dags för Skå veterandag igen, närmare bestämt den 17 juni 2017. Dessa bilder är från förra årets veterandag, då det bland annat var premiärbesök av Flygande veteraners DC-3. Den som missade den då kan kan passa på att besöka årets veterandag, då den planeras vara på plats igen.

Tiger Moth är starkt förknippat med Skå-fältet, denna är en av två som är baserade där.

Det amerikanska skolflygplanet Boeing Stearman visades upp i rote förra året. Kanske blir det en repris i år?

Det brukar också komma många veteranbilar till Skå veterandag, här en Messerschmitt som passeras av en Mustang.

Militärhistoriska fordon hör också Skå veterandag till. Denna Willys jeep tillhör Henrik Lund, en av många entusiaster som genom ideellt arbete gör veterandagen möjlig. Och vem vet, kanske han även passar på att flyga med sin Tiger Moth i år?
Vi ses på Skå den 17 juni!

På nationaldagen var det fina flygplan på besök hos Västerås flygmuseum. Det är verkligen inte var dag man ser en rote Spitfire och Mustang svepa in över flygfältet på Hässlö.

De två flygplanen var på väg från sin brittiska hemmabas Goodwood till en flygdag på den norska flygplatsen Sola i Stavanger. Warbirdspiloten Janne Andersson samarbetar med den norska organisationen Norweigan Spitfire Foundation och bidrog starkt till att det blev möjligt att kunna ta roten till Norge. Några dagars stopp på Hässlö gav Janne tillfälle att flyga sitt favoritflygplan Mustang under några pass.

Mustangen ”The Shark” är en gammal bekanting för bloggens läsare, den var tidigare i amerikanska färger med namnet ”Old Crow”.

Spitfiren är av versionen Mk IX och har inför årets uppvisningssäsong märkts upp som ett flygplan som flögs av en norsk division inom det brittiska RAF under andra världskriget. Som sig bör här fluget av norrmannen Lars Ness.

Hade nyligen ett ärende till Täby och passade samtidigt på att åka till Hägernäs för att se om det fanns några flygplan vid bryggan hos Täby sjöflygklubb. Hade tur, det fanns både flygplan på plats och grinden till bryggan var öppen. Mötte en klubbmedlem som besvarade min fråga om det var OK att fotografera med en härligt positiv attityd. Några av bilderna ses här, överst två Cessna 185 Skywagon med registreringarna SE-EXF respektive SE-LCO.

Ett flygplan med en registrering i E-serien indikerade för mig ett flygplan från 1960-talet.  En snabbkoll på Transportstyrelsens webbplats bekräftade min gissning, flygplanet SE-EXF är byggt 1965 och kom till Sverige samma år.

SE-LCO är tillverkad 1968 och har varit registrerad i Sverige sedan början av 1997.

SE-LCZ är också en Cessna 185, tillverkad 1974. I Sverige har den funnits sedan sommaren 1997. För några år sedan genomfördes en omfattande renovering och flygplanet synes vara i toppskick.

Cessna U206 är lite större Skywagon och har en motor på 285 hästkrafter. Benämnd som Super Skywagon tillverkades detta flygplan (SE-LVP) 1965 men kom till Sverige först för sju år sedan.

Rundar av med ett flygplan som var med i bloggen för knappt två månader sedan, fast då med hjulställ. Som nämndes i inlägget ”Tre flygplan på Skå” brukar denna Maule-5 Lunar Rocket mestadels flygas som ett sjöflygplan.

Tog några bilder på Skå-Edeby tidigare i kväll i det vackra kvällsvädret.

Denna Piper Cherokee stod utanför Tekniska högskolans flygklubbs stuga. SE-EZU tillverkades 1967 och kom till Sverige samma år. Flygplanet är en riktig Skå-klassiker, skulle tro att den har varit baserad där sedan mitten av 1970-talet.

Flygplanet som syns i bakgrunden kan ses på bilden nedan.

Detta flygplan ur Cherokee-familjen är en Piper PA-28R-201 Arrow. Bokstaven R i typbeteckningen indikerar att flygplanet har infällbart landställ. SE-GVA tillverkades 1977 och svensk-registrerades i januari året därpå. Propellerlös på bilden, hoppas att det är tillfälligt.

En bit ut på flygfältet står en Cessna 150. Tillverkad av Reims i Frankrike under 1967 och kom till Sverige två år senare. Tror inte att detta flygplan har varit luftvärdigt på ganska många år, det finns ingen uppgift om det på Transportstyrelsens webbplats.

Läs gärna om tre andra flygplan på Skå i ett blogginlägg från april.

Tog den här bilden av BA-6:an SE-BXX vid en flygdag på Skavsta för tre år sedan. Blev nyfiken på varför den inte var luftvärdig, men hoppades på att den skulle kunna bli det.

Denna BA-6 är byggd 1954 och är konstruerad av Björn Andreasson, känd som skapare av MFI-9.

För en stund sedan var jag inne på Svensk flyghistorisk förenings hemsida och upptäckte att flygplanet efter 21 år på marken nu är flygbart igen. Klicka gärna på denna länk, där de jag tror är ägarna berättar om att flygplanet idag har flugits till sin nya hemmabas i Borås. Grattis och kul att denna raritet flyger igen.

Sedan i juni förra året finns det en privatägd Fw 190 i Sverige. Av formella skäl har flygplanet dock tvingats tillbringa tiden markbundet i en hangar på Hässlö i Västerås.

I somras var det äntligen dags att genomföra ett antal provflygningar. Dessa genomfördes som en del i ett arbete som syftar till att luftfartsmyndigheten i Tyskland, där flygplanet är registrerat, ska kunna utfärda ett typcertifikat. Detta är en förutsättning för att flygplanet formellt ska kunna tilldelas ett luftvärdighetsbevis.

Det första flygprovpasset skedde på förkvällen den 9 juli och här ses flygplanet taxa tillbaka till hangaren efter landningen.

Flygningarna genomfördes av den tyske piloten Klaus Plasa, som även leveransflög flygplanet till Sverige förra året.

Flygplanet är registrerat i Tyskland som D-FWSE, vilket kan tyckas vara logiskt med tanke på tillverkarens namn Focke-Wulf och den internationella förkortningen för Sverige. Nu fortsätter ägargruppen med Niclas Bååth i spetsen arbetet med att få alla formaliteter klara så att flygplanet kan flygas utan begränsningar. Något att se fram emot, men bloggaren anar att det kan komma att ta sin tid…

I helgen som gick var det äntligen dags att flyga igen för HKP 4:an ”Yngve 70”. Det är en kunnig och erfaren grupp personer från det tidigare Marinflyget i Göteborg som under många år verkat för att det ska bli verklighet. Tillsammans med Aeroseum förtjänar de massor med beröm för sin insats. Det är en kulturgärning, de håller minnet av svenskt militärflygs historia levande.

Bilden visar dock inte det historiska tillfället när ”Ynge 70” flögs igen på Säve. Bilden tog jag på Bromma den 6 mars 1974. Då var helikoptern helt ny och troligen hade den ännu inte flugits i Sverige efter båttransporten från Japan. På bilden har den inte ens försetts med en förbandsbeteckning, vilken brukade finnas bredvid kronmärket på tanken.

”Yngve 70” är en HKP 4C, vilket indikerar att den licenstillverkats av Kawasaki i Japan. Den godkändes formellt den 31 maj 1974 och tilldelades 2. Helikopterdivisionen på Säve. Den var i drift till 2011 och nu ser vi fram emot att få se den flygandes på flygdagarna 2019.

Läs gärna mera om HKP 4 genom att klicka på denna länk samt denna.

Idag är det 73 år sedan Saab 91 Safir flögs för första gången. Därför tycker jag att det passar bra att publicera några Safir-bilder som jag tagit det senaste halvåret.

Flygvapnets tidigare SK 50B nummer 50011 ägs numera av Magnus Borg, den ses här starta från Hässlö i Västerås i våras. Flygplanet är naturligtvis autentiskt målat och märkt som när det flögs på Krigsflygskolan i Ljungbyhed under 1950-talet och in i 1960-talet.

Den fyrsitsiga  SK 50C fotograferades när Västerås flygmuseum hade sitt öppet hus-arrangemang i slutet av maj. Piloten Tord Grönvik ses här taxa ut SE-KYA, som under flygvapentiden hade nummer 50080. Under många år var flygplanet baserat på F 8 i Barkarby i samma uniform som på bilden, då kallat ”Helge 80”. Således autentisk färgsättning här också.

Inledde med att skriva bilder tagna det senaste halvåret. Nåja, ingen regel utan undantag. Kunde inte låta bli att ta med denna bild tagen på F 18 i Tullinge i mars 1978. Det här är också flygplan nummer 50080, men nu kamouflagemålat och F 18-märkt. När flygverksamheten vid F 8 lades ner 1973 så överfördes flygplanet till Sambandsflyggruppen på F 18 och blev där ”Rudolf 84”.

Mina senaste Safirbilder togs på det idylliska flygfältet Old Warden Aerodrome utanför Biggleswade, en knapp timmes pendeltågresa från King Cross-stationen i London. Åkte naturligtvis dit för att fotografera warbids som de Hawker Hurricane och Spitfire som ses i bakgrunden, men blev glatt överraskad av att se en Saab Safir på besöksparkeringen.

Flygplanet är en 91D och ursprungligen levererad till det finska flygvapnet 1962. Det var civilregistrerat (SE-IOC) i Sverige mellan 1985 – 2003, därefter sålt till Danmark (OY-DBT) och är nu registrerat i Storbritannien sedan tre år tillbaka.

Dessa tre bilder är tagna på F 5 i Ljungbyhed i juli 1983. Bredvid en av hangarerna stod denna J 35A Draken uppställd. Varför har jag inte lyckats finna någon information om, men en gissning är att flygplanet har transporterats dit för att användas som övningsobjekt för räddningspersonal.

Flygplanets registreringsnummer är 35059. En titt i Svensk Flyghistorisk Förenings onlinedatabas ger att det ursprungligen levererades till F 13 i Norrköping i juni 1961 och där blev ”Martin 59”.

I maj 1964 blev flygplanet överfört till F 16 i Uppsala, där det blev kvar tills A-versionen slutade flygas. Fann ingen uppgift om när sista flygningen skedde, men formellt kasserades ”Petter 23” den 29 april 1976. Det hade då flugits under 1355 timmar. När det kom till Ljungbyhed är för mig okänt, likaså hur länge det fanns kvar där. Men det finns säkert någon initierad kalenderbitare som har koll på det.

Inne i hangaren fanns detta nosparti av en J 35B, som tidigare flugits på F 18 i Tullinge som ”Rudolf 35”. Registeringsnummret var 35235, ett flygplan som fick en kort karriär. Det levererades till F 16 i Uppsala i augusti 1962 och med nummer 235 på fenan. I mars 1964 flyttades det över till F 18, men redan i september 1966 var det färdigfluget. Formellt överlämnades flygplanet till F 10 i Ängelholm men i praktiken flögs det till F 14 i Halmstad och ställdes i förråd, med endast 376 flygtimmar i registrerade i loggboken.

SFF:s databas innehåller ingen uppgift om vart nospartiet tog vägen, men vill minnas att jag senare har sett det hos Flygvapenmuseum på Malmen.

Idag den 9 december är det exakt 30 år sedan den första Gripen-prototypen premiärflög. Pilot var som bekant Saabs dåvarande chefsprovflygare Stig Holmström.

Passar på tillfället att visa några bilder som jag hade glädjen att få ta från ett av följeflygplanen, en SK 60 som flögs av provflygaren Weikko Sunell. Bilden ovan av 39-1 är tagen över Linköpings-trakten.

Provflygningen genomfördes enligt ett noga planlagt protokoll, vilket för min del innebar att det mestadels inte fanns några möjligheter att fotografera. Det blev bara några fåtal minuter under passet, så det gällde att vara skärpt när det gavs möjlighet till fotografering.

Inflygningen mot landningsbanan gav några bra fototillfällen och här har Stig Holmström precis satt hjulen i banan. En stor dag i den svenska flyg- och industrihistorien!

Letade efter bilder av Draken fotograferade på Tullinge i mitt arkiv för att publicera här i bloggen, men fann att negativen inte var inscannade digitalt. Men bland digitaliserade negativ fanns bland annat dessa bilder av en J 35F Draken. De kanske mest tilltalar kalenderbitare och intresserade av olika flygplans färgsättning och märkning, men kanske lite kul för andra också.

Flygplanet från F 12 i Kalmar, ”Ludvig 39”, är fotograferat på F 11 i Nyköping strax före midsommar 1978. Flygplanets registreringsnummer är 35420, det tjugonde tillverkade exemplaret av J 35F. Vid denna tid hade det varit i tjänst nästan exakt tolv år. Jag gissar att flygplanet här precis har anlänt till Skavsta för en större teknisk tillsyn.

Bokstaven L är tolfte bokstaven i alfabetet och det var vanligt förekommande att Kalmarflottiljens flygplan försågs med ett stort L på vingarnas ovansida. Spegelvänt på vänstervingen och som synes rättvänt på den högra vingen.

Det som märkningsmässigt gör att detta flygplan skiljer sig från andra, är att siffrorna på fenan är applicerade med ett ovanligt stort mellanrum. Det ser onekligen lite märkligt ut.

Den här bilden är tagen cirka tre månader senare. Det är samma flygplan och verkstadsperioden verkar verkar närma sig slutet. 35420 är nu döpt till ”Petter 49” och tillhör F 16 i Uppsala. Flytten till Uppsala berodde antagligen på att den ena jaktdivisionen vid F 12 hade lagts ner under sommaren och att F 16 skulle flyga J 35F under många år till.

Jämfört med ”Ludvig 39” så har det stora nationalitetsmärket på nosen ersatts av ett i mindre storlek, vilket var en ny standard för Draken.

I Svensk flyghistorisk förenings online-databas kan utläsas att 35420 hade uppnått en gångtid på 2287 flygtimmar när det efter 21 års flygande i oktober 1987 levererades till det danska flygvapnet för att slaktas på reservdelar.

Nu undrar förstås någon om det blir några fler Draken-bilder från Tullinge här i bloggen. Jo, blir det säkert – men en portion tålamod rekommenderas…

Bilden visar det enda exemplaret av den brittiska Vickers Varsity som har flugits av det svenska Flygvapnet. Flygplanet anskaffades som ersättning för den Tp 79 (DC-3) som sköts ned av sovjetiskt jaktflyg under en signalspaningsflygning i juni 1952.

Den svenska militära beteckningen blev Tp 82 och under sin operativa tid var flygplanet omgärdat av hög sekretess. På grund av en mängd stora antenner monterade på flygkroppen är det logiskt att flygplanet emellanåt inofficiellt kallades för ”Piggsvinet”.

Tp 82:an har under många år stått uppställd utanför Flygvapenmuseum på Malmen. Men det har aldrig varit öppet så att man kan se dess interiör. Därför var det med stor nyfikenhet jag åkte till Malmen en sommardag 1991, då jag skulle få tillfälle att ta en titt inne i flygplanet.

Cockpiten var vid fototillfället i stort sett komplett. Tp 82 Varsity flögs normalt av en pilot, som assisterades av en färdmekaniker och en navigatör. Någon autopilot fanns inte, men färdmekanikerna sägs ha blivit duktiga på att hjälpa till att flyga på angiven kurs och höjd.

I den stora kabinen fanns stativ för signalspaningsutrustningen med tillhörande operatörsplatser. Bilden är tagen bakåt i kabinen och självklart finns det inget av den operativa utrustningen kvarlämnat.

Det här dokumentet finns i Svensk flyghistorisk förenings arkiv i Stockholm. Här framgår bland annat att flygplanet levererades till F 8 i Barkarby den 6 augusti 1953 och blev godkänt tretton dagar senare.

När det sista operativa flygpasset med Tp 82 genomfördes känner jag inte till, men avskedsflygningen från Barkarby till Malmen skedde den 9 mars 1973. Sannolikt har flygplanet aldrig förvarats inomhus sedan dess, alltså 46 år ute i det fria. Hoppas att Flygvapenmuseum snarast får möjlighet att rusta upp flygplanet och kunna förvara det inomhus. Det har varit en betydelsefull resurs under det Kalla kriget.

F11 museum på Stockholm-Skavsta flygplats i Nyköping har fått en så kallad ”gate guard”, ett Draken-flygplan placerat utanför museibyggnaden.

Som det nästa sista av totalt 60 spanings-Draken levererades flygplanet sommaren 1967 till F 11, Södermanlands flygflottilj på Skavsta. Byggd 1963 och ursprungligen som ett jaktflygplan av versionen J 35D och levererades till F 13 i Norrköping. Flygplanet var ett av 28 stycken J 35D som byggdes till spaningsversionen genom att kanonbeväpningen och radarn togs bort och ersattes med flygspaningskameror.

Med radioanropet ”Sigurd 59” flögs det under tolv år vid F 11. Här ses ”Sigurd 59” fotograferad på hösten 1978 då det flögs av flottiljens andra division ”Sigurd Blå” och som var den sista av de två Draken-divisionerna vid F 11.

Den 20 juni 1979 flög överstelöjtnant Sven Sjöling just detta flygplan i spetsen för åtta flygplan under den sista officiella flygningen inför den förestående nedläggningen av flottiljen. Läs gärna mera om denna händelse här.

Efter nedläggningen av F 11 överfördes ”Sigurd 59” till Försökscentralen (FC) på Malmen. På bilden ses flygplanet landa på Malmen i oktober 1981, nu döpt till ”Viktor 35”.

I ett senare skede ersattes kameranosen av en standardnos, vilket ses på denna bild från april 1984. Den är tagen drygt två månader innan den sista flygningen, som skedde den 27 juni 1984 och flygplanet togs ur tjänst. Enligt SFF:s onlinedatabas blev den totala gångtiden 1618 flygtimmar.

I mitten av 2000-talet flyttades flygplanet till Skavsta. För två år sedan inleddes ett renoveringsprojekt med syfte att kunna visa upp flygplanet statiskt.  Arbetet har utförts genom ideella insatser och flygplanet utgör nu på sin nya plats en fin symbol för den epok då F 11 var landets största flygflottilj.

I vintras publicerade jag några bilder på en Draken som flyttat från Kalmar till Uppsala. Av besöks-statistiken att döma, blev det uppskattat av många. Den här gången handlar det om en Draken som flyttade från Ronneby till Uppslala.

Bilden visar en J 35F Draken fotograferad i en hangar på F 11 i Nyköping på sommaren 1978. Flygplanet har sedan slutet av 1972 tillhört F 17 i Ronneby och flugits med radioanropet ”Quintus 03”. Det har registreringsnummer 35406 och är således den sjätte serietillverkade Draken av F-version.

F 17 hade två divisioner med Draken, men nu var det dags att för den andra divisionen att bli en spaningsdivision med Viggen och flottiljens Draken-flotta decimerades.

En detalj att lägga märke till är att flygplanet inte har några extratankar monterade under kroppen, vilket inte var så vanligt förekommande. Men det beror sannolikt på att flygplanet skulle in på verkstad för en teknisk översyn.

Här är flygplanet fotograferat utanför samma hangar i december 1978, nu omdöpt till ”Petter 03”. Enligt Svensk flyghistorisk förenings online-databas överfördes flygplanet formellt till F 16 i Uppsala tre månader tidigare. Möjligen är ”Petter 03”, som dittills flugits i tretton år, vid fototillfället det äldsta flygande exemplaret av J 35F.

Rundar av med en bild av ”Petter 03” fotograferad över Uppland under sista passet för dagen en mulen oktoberdag 1983. Nu med två extratankar och vita siffror på vingarna. Pilot är kapten Jan Lundström från flottiljens andra division, Petter Blå.

Har inte lyckats finna någon uppgift om när flygplanet togs ur tjänst, men det finns kanske någon kalenderbitare som kan bidra med den informationen?

Uppdatering 1 juli 2019:
Kalenderbitaren Otto har kollat bland alla sina uppgifter om Draken och meddelar att ”Petter 03” i december 1978 var den näst äldsta J 35F i tjänst och att flygplanet sannolikt togs ur drift i september 1990. Tack för hjälpen!